Har inte varit inne här och skrivit på evigheter.

Det som händer med min viktnedgång just nu är lite märklig. Jag står just nu stilla på vågen. Men precis som tidigare så anpassar sig kroppen. Det är så konstigt. Jackan jag fick av maken (han är fortfarande det) är för stor. Den satt tidigare som en smäck, men nu är det alltså för stor.

Jag har haft lite funderingar kring det här med storlekar. Eftersom man har varit så stor som jag varit så har det här med storlek nästan blivit en mani. Provar jag ett klädesplagg i M som visar sig vara för trång, då provar jag inte L. Jag vill inte ha L kläder!! Men ju mer jag börjar tänka på detta, ju konstigare tycker jag att jag är. Men det är väl det där hjärnspöket. Det handlar ju inte om vad det är för storlek, det handlar ju om hur man trivs i kläderna!! Måste bara försöka att leva efter det. Finns ju vissa kläder som är väldans små i storleken, sen finns det de kläderna som är stora i storleken. Men som sagt -HJÄRNSPÖKEN!!

Fysiskt sett så har jag snart ingen övermage kvar. Det finns en liten tendens till en övermage. =) Det har blivit lite löst skinn, tex under armarna. Gäddhänget. Även rumpan tyckar jag hänger.....Men vem ska titta på den lixom?? Och armarna har jag aldrig sprungit omkring och visat. Inget jag ska börja med nu heller. Annars så börjar det rätta till sig det mesta.... =)

Det psykiska börjar gå över mer och mer. Jag klarar bättre och bättre att hantera alla kommentarer. Blickarna har jag börjat nonchalera. De kommer snart att avta. Och jag börjar vänja mig med att folk tittar, för jag helt enkelt har en utstrålning. =)) Kan ju inte vara för att jag är tjock. JAG ÄR NÄMLIGEN INTE TJOCK!!!! FUL?? Nej det tror jag inte. Då skulle jag väl inte få alla positiva kommentarer?? Ni ser vad långt jag kommit!!!!

Nu ska jag fortsätta att göra ingenting

//Kathy