Alla inlägg under februari 2011

Av Kathy Överby Nilsson - 28 februari 2011 06:44

Hittade lite kort..... Börjar verkligen förstå alla kommentarer....


     

Ja, vad säger man.......


     

Syns kanske inte så bra.....


//Kathy

ANNONS
Av Kathy Överby Nilsson - 27 februari 2011 18:39

I mitt inlägg igår/natt så skrev ju om att jag skulle börja ett nytt kapitel i mitt liv. Och det har börjat jättebra!!! =))

Min man var här förut....och jag såg inte ut för världen...jag håller ju på att packa och ha mig.....Men han tyckte att jag var fin! =) Och jag bara tog det till mig och log. Blev inte alls misstänksam. Tror t.o.m att jag sa tack!!


Det om något måste väl vara en bra start i mitt "nya liv"??? =))


Kommer att hålla er uppdaterade på detta!!


//Kathy

ANNONS
Av Kathy Överby Nilsson - 26 februari 2011 23:36

Inte ofta jag bloggar två dagar i rad....men ibland händer det! =)


Jag skulle ibland önska att jag inte var så "hård". Med det menar jag "känslokall". Alltså det är svårt att förklara.... Jag tillåter inte mig själv att vara känslig. Jo, jag vet att det låter märkligt. För tex Maria som känner mig, vet att det inte alls är så att jag är "hård, kall och rå". Det är väl endast Maria och en nära vän inom den politiska världen som vet att jag egentligen är en riktig mjukis. Men varför är det så då?? Vad har hänt som har gjort att jag byggt upp en mur, jätte hög och stark mur??? Jag har ingen aning!! Är jag rädd för att bli sårad? Det är vi väl alla?!

Jag skulle vilja sluta vara "rädd" när någon börjar komma "för nära". Istället försöker jag få bort "någon". Få "någon" att bli irriterad eller arg, bara för att inte släppa "någon" nära. Vad skulle vara så farligt?? "Någon" betyder inte en kärleksrelation, "någon" kan lika gärna vara en vän. Vill bara poängtera det så det inte börjar florera fler rykten om att jag har ett förhållande med någon. Hur skulle "kalla" jag kunna ha det? Egentligen är det ett under att jag har haft förhållande överhuvudtaget. Jag kan tänka mig att med min make, så var det så att jag kände mig trygg. Jag kunde lita på honom. Det kan jag fortfarande! De flesta som följer mig via bloggen vet att vi har separerat. Finns ju flera anledningar till det, men jag vet att det vi gör eller pratar om stannar hos oss. Säkert därför som Maria fortfarande efter så många år är en nära vän. Men den politiska vännen då? Var väl så att när vi började "jobba" ihop så upptäckte vi att vi hade mycket gemensamt. Sånt man inte ofta pratar om. Vi litar på varandra. Vi blev helt enkelt vänner. Jag vet att om det skulle hända mig något, skulle jag bara kunna ringa honom och han fanns för mig. Jag kan gråta inför honom (har inte hänt än), skratta, bli arg....utan att han måste analysera eller kritisera. Han bara finns där. Ja det är en han!! Men i min politiska värld blir ofta de runt mig "könslösa". Det handlar ju inte om man står eller sitter när man kissar, utan om hjärnan och det sunda förnuftet. Om han läser min blogg så vet han genast att det är honom jag menar. Du har betytt och betyder mycket för mig!!! =)


Det jag menar är att jag vill kunna ta till mig om någon faktiskt säger något positivt till mig, inte om mig som politiker eller facklig, utan om mig som person. Det här kan ju verka märkligt med tanke på mina tidigare inlägg. Där har jag varit irriterad när folk hela tiden pratar om hur jag ser ut och om hur smal jag blivit. Fortfarande så!! Men jag har ju ett inre!! Jag skulle vilja ta till mig om någon uppskattar mig som person, utan att fundera på vad syftet är.....utan att försöka skrämma bort personen. Men jag får väl börja att ta itu med det "problemet"!! Varför ska det vara så mycket lättare att ta till sig negativ kritik än positiv kritik??


Är det överhuvudtaget någon som förstår nånting av detta inlägg??? Nästan så jag inte gör det själv..... Jag ska helt enkelt ta itu med en nytt kapitel i mitt liv!!  =)) Det är väl inte värst så här på kvällskvisten??!! =))

Från och med NU ska jag bli en mjukare person, inte för mjuk!! =))


Over and out


//Kathy

Av Kathy Överby Nilsson - 25 februari 2011 23:40

Nu skriver jag detta inlägg för tredje gången. Hoppas det inte händer nåt missöde denna gången...


Jag har nämligen fått en fråga av en vän som har gjort att jag har funderat en hel del.... Min vän frågade om jag fick mer respekt som "smal" än som tjock.... Mitt spontana svar var: Nej!

Men eftersom jag redan skrivit att jag funderat på detta kommer det nu ett utlägg om just rspekt. För min egen del så anser inte jag att jag får mer respekt nu än tidigare. Jag har alltid tagit stor plats. Fått gehör för mina åsikter. Inte alltid, men ofta. Skulle nog kunna tänka mig att det är olika för olika människor. De flesta överviktiga har problem med dåligt självförtroende.....jag kan inte säga att jag har haft det....inte på många år. Så när man då går ner i vikt kan jag tänka mig att man får bättre självförtroende och tar för sig mer av livet. Men om det handlar om att andra ser på en med andra ögon, det vet jag inte.

Fast.....då ska jag berätta om en man jag träffade för några veckor sedan. Vi pratade en hel del och jag berättade om att jag gått ner 40 kilo. Efter en stunds pratande till säger han att han aldrig hade börjat prata med mig om jag vägde 40 kilo mer än jag gör.  Vad säger det egentligen?? Han pratade alltså med mig enbart för att jag inte var överviktig...... Jag kan också lägga märke till att just män vill ha kontakt.... Handlar det om att jag inte är överviktig eller om att de här männen tycker att jag är fin?? Eller handlar det om att jag har en annan utstrålning än tidigare??  En fråga kan få igång många tankar....

Så utifrån detta inlägg kan man ju utgå ifrån att jag har inte en aning.....Men tycker det vore tragiskt om folk respekterade mig mer nu än tidigare...


Nu till nåt annat..... =)

Idag tog jag mod till mig och gick in på JC. Haffade tag i första bästa expedit och bad om hjälp. DET är ett stooort steg. Jag talade om att jag ville ha ett par jeans. Jaha, sa hon......vad brukar du ha för jeans.....ÖHHH!!! HAHA!! Så naturligtvis talade jag om som det var. Och att jag har haft som mål att kunna köpa ett par Levis jeans igen. 20 år sedan jag kunde göra det. Visserligen köpte jag ett par för några månader sen.....men de kunde jag inte ha mer än två ggr tror jag. Sen gav jag dem till min man......

Men tillbaka till JC. Hon plockade fram några Levis jeans......men först frågade hon ju om min storlek....ja du svarade jag.....jag har ingen aning!! Jag hade på mig ett par jeans som jag "snott" av styvsonen.....så vi kollade storleken på dom. Alltså nu snackar vi tum. På byxorna jag hade på mig var det 32. Så hon gissade att jag hade 29 eller 30. HAHAHA!!! JAG!!! När jag var i tonåren hade jag 33. Och tyckte ändå att jag då var "smal". Hursom helst prövade jag och de passade ju!! Men var för stora i benen....hon tyckte att de även att de var för stora i midjan.....

Jag gick från Levis till Lee.....älskade dem!! Tror att de var i storlek 30!!! =))

Mindre nu än i tonåren......=))

Jag är nu en stolt ägare till ett par Lee jeans i storlek 30!!


Nu är det nog dax att sova...


//Kathy

Av Kathy Överby Nilsson - 19 februari 2011 14:30

Har en vännina som tycker det är lite "jobbigt" att läsa min blogg då allt verkar vara så positivt med att gå ner i vikt....så jag har lovat att skriva ett inlägg om vad tråkigt och jobbigt det är att gå ner!!


Hmm.....vad ska jag skriva DÅ måntro??  Ähh....jag kommer inte på nåt!!

Det viktiga är inte hur många kilo man väger. Det viktiga är att man mår bra och trivs med sig själv. Sen finns det ju naturligtvis risker med att vara överviktig. Det är ju därför Landstinget går in och tar kostnaderna för en operation.


Jag har återigen fått mig en tankeställare....min blogg är egentligen ett hån mot alla överviktiga!!  Jag skriver om hur tjock jag känner mig, om hur jag skulle behöva gå ner 5-10 kilo. Dessa kilon är ju bara ett hån mot de människor som behöver gå ner 30 kilo, 40 kilo, 50 kilo, 60 kilo osv osv....

Inte längesen jag var där själv ju. Jag är inte längre en hälsofara. Man glömmer fort......

Jag vill be alla överviktiga om ursäkt om jag verkar håna ert problem. Eftersom jag är en fd överviktig vet jag ju hur stort problemet egentligen är. Hur det påverkar hela ens liv. Inte nödvändigtvis att man mår dåligt av sin vikt och hur man ser ut. Utan hur vikten begränsar vardagen. Eller hur vikten påverkar ens framtid.


Nej nu ska jag verkligen börja vara nöjd med hur jag ser ut!! Jag ÄR nöjd!!


//Kathy

Av Kathy Överby Nilsson - 13 februari 2011 21:47

Någon har "lånat" min dator under helgen.....denna någon har varit inne och läst en blogg. Denna bloggen råkade jag ju hamna på.... Oh My God!!! Kissie heter tjejen som skriver den. Man kan ju undra.....tjejen ser ut som en vandrande Barbiedocka och skriver som en fjortonårig dyslektiker. Inget ont om dyslektiker....men när man ska lixom livnära sig på att skriva vore det ju en fördel  om man kunde sätta ihop meningar! Och försöka stava rätt....

Som sagt så ser hon ut som en Barbie docka....med en midja som knappt syns....

Jag ska sluta att tycka att jag ska bli mindre....för att se ut som den där Kissie det VILL jag INTE!!!!

Jag är NÖJD med hur jag ser ut!!


Det som kan bekymra mig är att unga tjejer läser den där töntbloggen och tycker att man ska se ut som Kissie och prata som henne osv osv......


Annars så kan jag väl berätta att jag dumpat igen....denna gången på drick yoghurt.... =( Jag har ju stundvis levt på det!! Lättvindigt och gott!! Men nu får det bli slut på det...oxå! =(

Börjar faktiskt bli riktigt orolig.....jag dumpar ju på sånt jag inte dumpat på tidigare......vet ju inte när det blir nästa gång och heller inte på vad. Jag får ju hålla mig undan produkter med socker....söta produkter... hmmm....


Om någon har funderat på hur det går med mitt hår, så kan jag berätta att det går bra. Tappar gör jag ju, men inte så jag blir orolig längre! =)


Har även stora funderingar på om jag ska försöka ta mig till Ullared innan sommaren!! Bästaste Maria vill säkert med!! Bara jag och hon!! =) Och just nu kom jag på att hon ringde förut....och jag lovade att ringa tillbaka.....det har jag inte gjort!! Hmmm.......nu lär jag få skäll!! Med all rätt!! Men när jag berättar om min superplan så blir hon nog glad!!

Sommarkläder till både mig och barnen!!


Nej nu ska jag se om jag ska hoppa i duschen nu eller efter Wallander


Ha det bra


//Kathy



Av Kathy Överby Nilsson - 9 februari 2011 10:16

Jag har haft värsta dumpingen. Trodde att jag skulle dö!! Men nu sitter jag här, livs levande. =)

Det konstiga var att jag åt sånt som jag kunnat äta förut. SMÅGODIS!! Det har inte varit några problem förut, men i söndags blev det ett problem.

Det här hände:

Jag var hemma hos min man, och vi satt och såg på film. Vi hade även en godisskål framför oss. Godisgris som jag är åt jag ju godiset. Jag åt inte de som jag redan vet att jag inte fixar, utan bara sådana jag klarar av. Trodde jag! När vi skulle gå ut för att röka kände jag mig lite olustig. Jag som brukar frysa blev helt plötsligt väldigt varm. När vi kom in igen så började jag svettas. Och sen kom mattheten. Bara att kasta av sig kläderna och lägga sig på sängen. Bad maken öppna fönstret. Sen kunde jag bara ligga i sängen och känna hur jag höll på att dö. Hjärtat slog jättefort och mattheten var ett faktum. Kunde knappt röra mig. Och jag svettades!! Sen efter ca 15-20 minuter orkade jag prata igen. Efter ytterligare några minuter var jag nästan som folk igen. Då jag haft en dumping tidigare så visste jag ju vad det var. Förra gången hade jag smakat på en muffins med glasyr.

Så smågodis är nåt jag håller mig långt undan!!


Annars så är väl allt som det ska. Går inte ner så mycket längre. Det måste ju betyda att jag nu gått ner de kilona som man går ner automatiskt med operation. Vill jag gå ner mer nu så får jag jobba själv...

Längtar verkligen till våren och sommaren, av flera anledningar. Det är varmare!! Och jag kan ha helt andra sommarkläder än jag haft tidigare. =))


Nä nu ska jag jobba lite igen!


Ha det bra

//Kathy

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se