Ja det är ju frågan just nu!!!

Jag berättade ju i tidigare inlägg att jag tagit bort en tand och att jag hade helvetes jävla ont!! Men så i tisdags så hände nåt. Jag tog en värktablett vid 10-11 nångång. Efter det har jag inte ätit en enda värktablett!! =)) Helt jävla underbart!! Känner ju visserligen av ibland att det gör ont där tanden en gång satt, men inte SÅ ont så jag måste ta tablett. Undrar om detta betyder att jag har ett väldans bra läkkött eller att jag är en "viking" ??? Och isåfall betyder det att min bror har dåligt läkkött eller är en riktig mes!!!!!!!!!!!=)) Han hade ju ont i en månad!!

Problemet som har varit under tiden när jag har haft riktigt ont är ju att jag klarar/orkar inte äta riktigt. Alla som har tagit en tand vet nog vad jag pratar om. Gjorde en broccolisoppa. Men detta var inget min kropp riktigt tyckte räckte. Det märktes ju. Vågar återigen inte ställa mig på vågen, men vigselringarna börjar bli stora igen. Det brukar vara ett tecken på att jag inte skött mig. Ett annat tecken är att jag fryser mer än vanligt. Så de sista dagarna nu, har jag verkligen försökt att äta så riktigt och näringsrikt jag kan. Och ofta. Haft grädde i så väl köttbullar som stuvningar. Det är inte näringsrikt, men det känns som att det är bra!! Ringarna börjar passa igen, och jag fryser inte riktigt så illa.

Nu är det att börja leva som vanligt igen. Iaf när det gäller maten.

Nu ska här tas hand om tvätt och lite andra hushållsnäratjänster.....

//Kathy

Och klaga ska jag göra nu! Vet inte riktigt vad jag ska klaga på....Mest troligt på mig själv. Jag förstår inte varför jag måste vara så "stönete". Är SÅÅ envis...till ingen nytta. Eller envis...? Inte riktigt....mer skjuter upp saker och ting!! Saker och ting är sådant som handlar om mig själv. Som tex dra ut en tand!!!!

För flera månader sen var jag hos tandläkaren, jag hade ett hål. En visdomstand. Sa snabbt att den kan man lika gärna ta bort. Så det blev lite sånna där röntgenbilder osv för att kolla att allt var ok för att dra den. Kommer inte ihåg om jag fick en tandläkar tid....i vilket fall som helst så tog det tid. Och ont hade jag. Men upptäckte ju att det gick ju att leva med smärtan....med hjälp av tabletter. Voltaren och Ipren, ja receptfriatabletter på apoteket. Helt plötsligt var det onda borta!!! Då ringer man ju inte och tar bort en tand som inte gör ont. Inte jag iallafall! Så jag har gått länge och haft ont nångång ibland. Men inte så ont så det inte går att leva med det. Tills förra helgen!!! Kände då att det gått ett skal ur tanden. Det gjorde inte ont, var bara vasst. Sen bröt helvetet loss. Vaknade en natt med de värsta tänkbara smärtor. Jag tror inte att jag nångång i hela mitt liv har haft så ont. Det gjorde inte ont i tanden. Men runt omkring, i örat, nacken, halsen och huvudet. Svetten forsade...verkligen forsade!!! Höll på att svimma, av smärtan!! Väcker min man!! Kastar ganska raskt i mig värktabletter. Hjälper egentligen ingenting. Maken ringer min bror, han följer med mig till akuten.

Väl på akuten finns det ju inte mycket att göra, det visste jag ju!! Men det var inte för tanden jag åkte dit!! Jag ville bli av med smärtan i väntan på att en tandläkaren skulle vakna! Fick Citodon. Tog  inte jättelång tid så började den verka! Och det var underbart. =) Inget ont!!

Väl hemma igen somnade jag!

Under dagen var det dags att få en tid för att ta bort tanden. Och fick en tid ganska snabbt, samma dag. Jag är livrädd för tandläkaren. Men de bedövade och bedövade och bedövade......sen tog de tanden!! =) Fortfarande lite lullig på Citodon och all bedövning så kändes livet ganska bra!! =) Bedövningen skulle vara borta vid 15 tiden sa de.....den var borta vid 17.30 Tror jag sov fram till dess.

Några dagar senare började nästa helvete. Smärtan är tillbaka!! Men inte alls SAMMA smärta som den där natten. Förstod ganska snabbt att det hamnat matrester i hålet, trots att jag varit så noga. Så det var bara att börja med tabletter igen. Men hur fasen skulle jag få bort matresterna?? Och som ett brev på posten så kom den där jävla febern!! Och inte verkade det som tabletterna tog ner febern heller. Nu var det MYCKET synd om mig!!

Men är man rädd för tandläkaren så hittar man ju egna lösningar.....!! =))) En Revaxörspruta, en ficklampa och vatten!! Jag har spolat hålet så det står härliga till. Matresterna blev borta. Hålet är tomt. Och med det blev ju även febern borta. =)) Ont har jag fortfarande. Men bara lite. Äter fortfarande smärtstillande.

Tänk om jag hade tagit den där jävla tanden för flera månader sen! Då hade jag sluppit mycket av det här. I och med magoperationen så äter jag ju mycket oftare än tidigare. Vilket i sin tur fräter på tänderna. Jag har nämligen aldrig tidigare haft ett hål. Så nu ska jag tugga tuggummi så fort jag ätit.

Jaja.....nu har jag fått klagat lite!! Men endast på mig själv......!! =)

//Kathy

Idag kom mamma på ett mycket oväntat besök, men dock så uppskattat!! =)

Har ju skrivit tidigare om att min mamma säger saker som jag inte riktigt vill höra. Sååå när hon kom idag blev jag lite lätt nervös. Jag vet ju att jag numera är ganska liten. En del säger att jag är mager. Mamma har ju tidigare sagt att jag är alldeles för smal och att jag inte får gå ner mer. Jag har nog inte gått ner nåt i vikt, men kroppen har ändrat sig. Iallafall sen mamma och jag såg senast, på julafton. När hon satte sig så börjades det granskas. Jag satt redan ner. Vågade inte ställa mig upp på ganska lång tid. Medans jag satt där så började hon kommentera mitt ansikte. Hakan hade blivit spetsig!! Och jag såg verkligen liten ut. Vad vägde jag egentligen nuförtiden?? Mådde jag verkligen bra??

Till slut kom ju det oundvikliga, jag var tvungen att resa på mig. OJOJOJOJ!!!!!!! Vad skulle hon nu säga??? Jag var alldeles för smal!! Har inga höfter!! Och rumpa, det hade jag ingen!!! Måste du ha byxor som hänger i rumpan??

Försökte förklara så gott jag kunde att byxorna inte alls hängde....och rumpa hade jag visst bara jag drog upp byxorna...lite "ursäkter" alltså!!!

Vet ju att hon bara är en mamma som bryr sig!! Hon ser mig så sällan.....och det är klart att jag är mindre!! Nuförtiden så gör jag absolut inget för att bli mindre!!! Tänker som vanligt på vad jag äter......Vill inte gå ner mer!!! Är nöjd precis som det är!!!

Får nog åka oftare till mamma!!!! Slipper hon oroa sig!! Jag mår BRA!!! =)

Ja detta var en liten uppdatering!! =)

När det gäller insättande av spiralen så håller jag på och längtar ihjäl mig!!!! =) Måste snart börja med hormontabletterna, och det är förhoppningsvis den sista kuren i mitt liv!! Vilken lycka!!!!! =))))

Over and out

//Kathy

Det gick bra idag!! =)

Läkaren var den samma som skickade remissen ang Gastric Bypassen. Hon tyckte det var kul att träffa mig igen och se resultatet!! =) Tyckte att jag såg pigg och frisk ut!! =))

Vi pratade lite ditt och datt om anledningen till att jag var där. Men jag sa som det var. Finns det något annat hjälpmedel som gör att jag slipper ha ont och besvär testar jag ju gärna det innan en operation. Det är ju inte SÅÅ kul med operationer. Så hon föreslog en hormonspiral. Hormonet är det samma som i mina tabletter jag har idag. Och jag VET ju att de funkar. Så jag känner mig ganska nöjd. Och skulle det mot all förmodan inte funka, så är ju sista utvägen en operation. Men denna spiral ska sättas in i slutet på februari. Jag är helnöjd!!! =))

Så det var rapporten från idag

//Kathy

Imorgon kl 09.00 gäller det!! Då ska jag vara på Vårdcentralen för att försöka få en remiss. =) Ser framemot besöket med både lättnad och fasa.

Tänk om läkaren anser att jag ska pröva andra läkemedel först?! Jaja...är ju öppen för förslag förstås. Operation är ju egentligen sista utvägen. Det kanske FINNS läkemedel som hjälper mig. Det måste isåfall vara nåt mirakelpiller....eller liknande!! Men får ju inte HELT ge upp!!

Antar att läkaren skickar mig vidare till en annan distans för övervägande....

Nu när det är "lugnt" så känns det som att det går ju, men vet ju att dagen D kommer så småning om. Så jag tar det ena benet framför det andra och hoppas på det bästa imorgon. En rapport kommer!!!

När det gäller min viknedgång, jag vågar inte ställa mig på vågen!! Jag är rädd att jag har gått ner. Finns vissa symptom... Ett par jeans som jag har tyckt varit lite trånga är inte jättetrånga längre...Ett par andra byxor som jag gett till Felicia passar helt plötsligt.  Och vigselringarna börjar återigen bli för stora. Vill inte titta på vågen. Vill inte väga mindre än 55. Imorgon lär jag säkert behöva ställa mig på vågen när jag är på VC. =(  Konstigt hur man blir. Förut hade jag panik för att jag vägde för mycket. Men har nog kommit till ett stadie där jag faktiskt börjar förstå....!

Förra veckan så skulle vi ta gruppkort i det politiska utskott jag sitter. Fick då en liten chock. Förstår verkligen vad folk menar. Finns ju snart inget kvar. Skulle jag gå ner mer nu skulle jag se sjuk ut.

Tycker det är ett STORT framsteg av mig!!!! =)

Over and out

//Kathy

I mitt förra inlägg så skrev jag om att ringa Vårdcentralen och få en tid för att få en remiss. En remiss som ska ge mig en operation. =)

Jag har fått en tid hos en läkare!!!! =)))))) 1 februari kl 09.00 ska jag vara på plats. Då sätts bollen i gungning!! Hurra!! =) Inte alla som är överlyckliga för en operation som tar bort det som faktiskt gör att man är kvinna. Men jag VILL verkligen inte ha mer ont!! Vill leva ett normalt liv. Att leva på tabletter resten av mitt liv är inget jag ser som någon framtid.

Hoppas nu att det går min väg utan att jag ska behöva bli stönete!! =) Hoppas verkligen på en ljusare framtid på många sätt!!! =))

//Kahy

Jag har sedan 13 års ålder haft problem med min menstration. Vi pratar STORA problem här. =( Då, när jag var 13 fick jag akut ont i magen. Blev en tur till akuten. Där trodde man att det var blindtarmen som spökade. Så det blev ju naturligtvis en operation. När de hade öppnat upp mig för att kolla blindtarmen fick de se att det inte alls var fel på blindtarmen. Däremot var äggstockarna och äggledarna inflammerade. Blindtarmen tog man bort ändå!

Här började väl egentligen mina problem. Efter detta har mina menstrationer varit helt upsidedown....

För den känsliga så kanske det är dax att sluta läsa nu!

Ibland har jag funderat på om jag förlorat en halv liter blod under helvetesveckan.....vecka å vecka....det kunde hålla på längre än en vecka ibland....

En "normal" person har veckan en gång i månaden. Inte jag inte!!! Det kunde vara varannan vecka....!!

Det mindre roliga var när jag fick alla dessa klumpar av torkat blod. (skrev ju att det var äckligt) Kommer ihåg att ibland var de så stora så jag fick krysta ut dem. Jag ska väl kanske utesluta några vidriga detaljer.....kanske...!

Alla dessa problem ledde väl även till att jag hade problem att bli med barn. Så när jag väl blev med Felicia så blev det extra ultraljud och kollar. Man misstänkte att graviditeten skulle sluta i missfall eller utomhavandeskap.

Om det var illa innan Felicia var det inget mot det som komma skulle.....Klumparna blev fler och smärtan i mage och rygg går inte att beskriva....Har vaknat på natten av att jag ligger och gråter av smärta!  =(

Den sista läkaren jag träffade -det har varit några stycken- talade om att jag i framtiden  inte kan få flera barn. Det beskedet gjorde inte så ont som man skulle kunna tro. Hade nog redan misstänkt det. Hade inga planer på att skaffa fler barn heller.

Men det han även gjorde var att skriva ut tabletter till mig som skulle få ordning på cykeln. De första tabletterna gjorde mig enormt grinig. Så man bytte till en annan sort. Primolut Nor! Helt underbara tabletter. Dessa gör att jag kan hålla koll. Vet NÄR menstrationen kommer. Denna läkaren sa även till mig att anledningen till mina problem var min övervikt. Man tog även några prover.... Dessa sa väl inte speciellt mycket.....Jag vet faktiskt inte!

Tillbaka till tabletterna.....oavsett tabletter eller inte så är ju problemen de samma när jag väl har menstration.  Vissa gånger är det helt underbart. Då pågår det i bara några dagar och är inte några stora mängder. Men som nu, är det ett helvete!!! Har jävla, helvetes ont. Tror att jag förblöder! Blir svim och yr. Benen och armarna är helt orkeslösa. Tur att jag har varit hemma idag, för idag skulle jag inte ha kunnat jobba. Tänk er att sitta på ett möte och det är som värsta Niagarafallen.....hujedamej.....! Med tabletterna kan jag planera utifrån mina uppdrag!! Men kan inte äta dem hela tiden....så funkar det inte!! Jag talade om för läkaren att min mamma och mormor haft samma problem. Och att mamma fick operera bort livmoder osv. Jag tyckte att de även kunde göra det på mig....Jag kan ju ändå inte få barn...... men nej nej. Dels så var jag ju för ung och dels så var jag ju överviktigt. Först skulle jag ju behöva gå ner i vikt för att se om det blev bättre.

Idag så är jag absolut inte överviktig längre. Mina 55 kilo till 159 cm gör att jag enligt BMI är normalviktig. OCH problemen återstår!!! Och dagen idag har gjort att jag har bestämt mig!! Imorgon ringer jag Vårdcentralen för att få en remiss till en operation. Det här funkar inte längre!!! Vill inte fortsätta att ha så här!!!

Så att gå ner i vikt gör inte alltid att man blir medicinskt bättre.....! Men säkert så gör min viktnedgång att de inte kan neka mig längre. Jag är heller inte purung!! Och jag är stönete som få, jag ger mig inte förräns de ha opererat bort det som ger mig så mycket smärta och obehag!!!

Ha det bra!

//Kathy

Och vad ska det handla om då måntro?!

Inte en susning så jag ska skriva bara på måfå....om det nu är ett ord? Min blogg!! Hittar nog på lite ord som jag vill!! Lite som Pippi!!

Idag är det ju 1 januari 2012. Jag ser framemot detta år. Precis som alla andra år. Tror egentligen inte att det är skillnad från föregående år. Visst, jag blir ett år äldre. Får två tonåringar i huset. Till hösten börjar den näst minsta i första klass. I mitt "yrkesliv" kommer det nog att vara som tidigare. Full rulle!! Jag trivs med att ha Full Rulle!!! Det jag inte trivs lika bra med är att inte ha full koll. Då mår jag inget vidare. Anledningen till att jag skriver yrkesliv inom "-tecken är att jag är tjänstledig hela 2012 från mitt ordinarie arbete, för att vara en tillgänglig förälder och för att kunna utföra mina fackliga och politiska uppdrag. Det är redan nu så det börjar fyllas på i min stora svarta med olika uppdrag. Tycker det är roligt. Våren ser ut att bli fullspäckad!!! =)

Däremot tycker jag det är mindre roligt att vara hemifrån. Iallafall när det blir övernattningar. Ibland kan jag tycka att det är rena semestern.....men det blir allt som oftast merjobb när jag kommer hem. Vet inte om jag har berättat att jag har autister i familjen. 2 av barnen är autister.  Det är nästan ett heltids jobb bara det. Men det är på gott och ont.... Man får vara många steg före....ibland efter. Men autister är väldigt sällan tillgjorda....man får oftast höra sanningen. Ibland lite väl brutalt!! =) En gång när jag skulle ut och festa och hade väl sminkat mig mer än vanligt, får jag höra att jag ser ut som en häxa!! =) Vilket säkert då var sant i en autists värld. Får ibland frågor om hur jag orkar hålla på med allt jag gör och med alla barn osv osv.... Det funderar jag oxå på ibland. Men det på hemmaplan gör att det på bortaplan blir avkoppling. Samtidigt som det på bortaplan gör att det blir avkoppling på hemmaplan. Jag har levt så här så länge. Detta är mitt liv. Att ha fem barn varav två är autister är inte så märkligt för mig. Alla barnen har olika behov och egenskaper. Man får göra det bästa utav det.

Oavsett vart jag är försöker jag lägga ner 100 procent. Så att hitta någon fritid och avkoppling är inte alla gånger så lätt. Men jag tror att jag har hittat min......! =) Operationen i sig gör ju naturligtvis att jag har mer ork.....det säger sig ju själv....fast JAG märker det inte.....men omgivningen gör det!!! =)

Nej nu ska jag fortsätta att njuta av att både jag och maken och fyra av fem barn sitter på samma ställe....vi ser på Kalle och chokladfabriken!!!

God fortsättning på det nya året........om det behövs!!

//Kathy