Imorgon kl 09.00 gäller det!! Då ska jag vara på Vårdcentralen för att försöka få en remiss. =) Ser framemot besöket med både lättnad och fasa.

Tänk om läkaren anser att jag ska pröva andra läkemedel först?! Jaja...är ju öppen för förslag förstås. Operation är ju egentligen sista utvägen. Det kanske FINNS läkemedel som hjälper mig. Det måste isåfall vara nåt mirakelpiller....eller liknande!! Men får ju inte HELT ge upp!!

Antar att läkaren skickar mig vidare till en annan distans för övervägande....

Nu när det är "lugnt" så känns det som att det går ju, men vet ju att dagen D kommer så småning om. Så jag tar det ena benet framför det andra och hoppas på det bästa imorgon. En rapport kommer!!!

När det gäller min viknedgång, jag vågar inte ställa mig på vågen!! Jag är rädd att jag har gått ner. Finns vissa symptom... Ett par jeans som jag har tyckt varit lite trånga är inte jättetrånga längre...Ett par andra byxor som jag gett till Felicia passar helt plötsligt.  Och vigselringarna börjar återigen bli för stora. Vill inte titta på vågen. Vill inte väga mindre än 55. Imorgon lär jag säkert behöva ställa mig på vågen när jag är på VC. =(  Konstigt hur man blir. Förut hade jag panik för att jag vägde för mycket. Men har nog kommit till ett stadie där jag faktiskt börjar förstå....!

Förra veckan så skulle vi ta gruppkort i det politiska utskott jag sitter. Fick då en liten chock. Förstår verkligen vad folk menar. Finns ju snart inget kvar. Skulle jag gå ner mer nu skulle jag se sjuk ut.

Tycker det är ett STORT framsteg av mig!!!! =)

Over and out

//Kathy

I mitt förra inlägg så skrev jag om att ringa Vårdcentralen och få en tid för att få en remiss. En remiss som ska ge mig en operation. =)

Jag har fått en tid hos en läkare!!!! =)))))) 1 februari kl 09.00 ska jag vara på plats. Då sätts bollen i gungning!! Hurra!! =) Inte alla som är överlyckliga för en operation som tar bort det som faktiskt gör att man är kvinna. Men jag VILL verkligen inte ha mer ont!! Vill leva ett normalt liv. Att leva på tabletter resten av mitt liv är inget jag ser som någon framtid.

Hoppas nu att det går min väg utan att jag ska behöva bli stönete!! =) Hoppas verkligen på en ljusare framtid på många sätt!!! =))

//Kahy

Jag har sedan 13 års ålder haft problem med min menstration. Vi pratar STORA problem här. =( Då, när jag var 13 fick jag akut ont i magen. Blev en tur till akuten. Där trodde man att det var blindtarmen som spökade. Så det blev ju naturligtvis en operation. När de hade öppnat upp mig för att kolla blindtarmen fick de se att det inte alls var fel på blindtarmen. Däremot var äggstockarna och äggledarna inflammerade. Blindtarmen tog man bort ändå!

Här började väl egentligen mina problem. Efter detta har mina menstrationer varit helt upsidedown....

För den känsliga så kanske det är dax att sluta läsa nu!

Ibland har jag funderat på om jag förlorat en halv liter blod under helvetesveckan.....vecka å vecka....det kunde hålla på längre än en vecka ibland....

En "normal" person har veckan en gång i månaden. Inte jag inte!!! Det kunde vara varannan vecka....!!

Det mindre roliga var när jag fick alla dessa klumpar av torkat blod. (skrev ju att det var äckligt) Kommer ihåg att ibland var de så stora så jag fick krysta ut dem. Jag ska väl kanske utesluta några vidriga detaljer.....kanske...!

Alla dessa problem ledde väl även till att jag hade problem att bli med barn. Så när jag väl blev med Felicia så blev det extra ultraljud och kollar. Man misstänkte att graviditeten skulle sluta i missfall eller utomhavandeskap.

Om det var illa innan Felicia var det inget mot det som komma skulle.....Klumparna blev fler och smärtan i mage och rygg går inte att beskriva....Har vaknat på natten av att jag ligger och gråter av smärta!  =(

Den sista läkaren jag träffade -det har varit några stycken- talade om att jag i framtiden  inte kan få flera barn. Det beskedet gjorde inte så ont som man skulle kunna tro. Hade nog redan misstänkt det. Hade inga planer på att skaffa fler barn heller.

Men det han även gjorde var att skriva ut tabletter till mig som skulle få ordning på cykeln. De första tabletterna gjorde mig enormt grinig. Så man bytte till en annan sort. Primolut Nor! Helt underbara tabletter. Dessa gör att jag kan hålla koll. Vet NÄR menstrationen kommer. Denna läkaren sa även till mig att anledningen till mina problem var min övervikt. Man tog även några prover.... Dessa sa väl inte speciellt mycket.....Jag vet faktiskt inte!

Tillbaka till tabletterna.....oavsett tabletter eller inte så är ju problemen de samma när jag väl har menstration.  Vissa gånger är det helt underbart. Då pågår det i bara några dagar och är inte några stora mängder. Men som nu, är det ett helvete!!! Har jävla, helvetes ont. Tror att jag förblöder! Blir svim och yr. Benen och armarna är helt orkeslösa. Tur att jag har varit hemma idag, för idag skulle jag inte ha kunnat jobba. Tänk er att sitta på ett möte och det är som värsta Niagarafallen.....hujedamej.....! Med tabletterna kan jag planera utifrån mina uppdrag!! Men kan inte äta dem hela tiden....så funkar det inte!! Jag talade om för läkaren att min mamma och mormor haft samma problem. Och att mamma fick operera bort livmoder osv. Jag tyckte att de även kunde göra det på mig....Jag kan ju ändå inte få barn...... men nej nej. Dels så var jag ju för ung och dels så var jag ju överviktigt. Först skulle jag ju behöva gå ner i vikt för att se om det blev bättre.

Idag så är jag absolut inte överviktig längre. Mina 55 kilo till 159 cm gör att jag enligt BMI är normalviktig. OCH problemen återstår!!! Och dagen idag har gjort att jag har bestämt mig!! Imorgon ringer jag Vårdcentralen för att få en remiss till en operation. Det här funkar inte längre!!! Vill inte fortsätta att ha så här!!!

Så att gå ner i vikt gör inte alltid att man blir medicinskt bättre.....! Men säkert så gör min viktnedgång att de inte kan neka mig längre. Jag är heller inte purung!! Och jag är stönete som få, jag ger mig inte förräns de ha opererat bort det som ger mig så mycket smärta och obehag!!!

Ha det bra!

//Kathy

Och vad ska det handla om då måntro?!

Inte en susning så jag ska skriva bara på måfå....om det nu är ett ord? Min blogg!! Hittar nog på lite ord som jag vill!! Lite som Pippi!!

Idag är det ju 1 januari 2012. Jag ser framemot detta år. Precis som alla andra år. Tror egentligen inte att det är skillnad från föregående år. Visst, jag blir ett år äldre. Får två tonåringar i huset. Till hösten börjar den näst minsta i första klass. I mitt "yrkesliv" kommer det nog att vara som tidigare. Full rulle!! Jag trivs med att ha Full Rulle!!! Det jag inte trivs lika bra med är att inte ha full koll. Då mår jag inget vidare. Anledningen till att jag skriver yrkesliv inom "-tecken är att jag är tjänstledig hela 2012 från mitt ordinarie arbete, för att vara en tillgänglig förälder och för att kunna utföra mina fackliga och politiska uppdrag. Det är redan nu så det börjar fyllas på i min stora svarta med olika uppdrag. Tycker det är roligt. Våren ser ut att bli fullspäckad!!! =)

Däremot tycker jag det är mindre roligt att vara hemifrån. Iallafall när det blir övernattningar. Ibland kan jag tycka att det är rena semestern.....men det blir allt som oftast merjobb när jag kommer hem. Vet inte om jag har berättat att jag har autister i familjen. 2 av barnen är autister.  Det är nästan ett heltids jobb bara det. Men det är på gott och ont.... Man får vara många steg före....ibland efter. Men autister är väldigt sällan tillgjorda....man får oftast höra sanningen. Ibland lite väl brutalt!! =) En gång när jag skulle ut och festa och hade väl sminkat mig mer än vanligt, får jag höra att jag ser ut som en häxa!! =) Vilket säkert då var sant i en autists värld. Får ibland frågor om hur jag orkar hålla på med allt jag gör och med alla barn osv osv.... Det funderar jag oxå på ibland. Men det på hemmaplan gör att det på bortaplan blir avkoppling. Samtidigt som det på bortaplan gör att det blir avkoppling på hemmaplan. Jag har levt så här så länge. Detta är mitt liv. Att ha fem barn varav två är autister är inte så märkligt för mig. Alla barnen har olika behov och egenskaper. Man får göra det bästa utav det.

Oavsett vart jag är försöker jag lägga ner 100 procent. Så att hitta någon fritid och avkoppling är inte alla gånger så lätt. Men jag tror att jag har hittat min......! =) Operationen i sig gör ju naturligtvis att jag har mer ork.....det säger sig ju själv....fast JAG märker det inte.....men omgivningen gör det!!! =)

Nej nu ska jag fortsätta att njuta av att både jag och maken och fyra av fem barn sitter på samma ställe....vi ser på Kalle och chokladfabriken!!!

God fortsättning på det nya året........om det behövs!!

//Kathy