Jo, så är det! Ibland glömmer jag att jag ser helt annorlunda ut än för något år sen. Så var det under helgen. Har under helgen varit på ett forum för facklig/politisk samverkan. En jättebra träff, har med mig nya tankar och idéer. Eftersom jag har haft och har delvis uppdrag både för Socialdemokraterna, Kommunal och LO, så var det ju några man träffat på tidigare. En del träffar man ofta och en del mindre ofta. En kille som jag träffat en hel del när jag hade uppdrag för LO var med på träffen. Efter att jag fått mer och mer politiska uppdrag, så har uppdragen för LO blivit mindre. Så denna kille har jag säkert inte träffat på 2-3 år. Så när jag såg på deltagarlistan att han skulle vara med, tyckte jag att det var kul att få träffa honom igen. =)

Men jag tänkte aldrig så långt att sen vi träffades sist så har jag gått ner 55-60 kilo. Så när jag såg honom så hejade jag. Trodde ju i min enfald att även han skulle tycka det var kul att träffa mig igen. Men han sa bara hej och lixom gick vidare... När vi alla hade sätt oss ner så såg jag ju att han tittade åt mitt håll....flera ggr. DÅ slog det mig!! Han känner inte igen mig!!!!!

När vi senare på kvällen stötte på varandra igen, så bekräftade han detta!! Han hade inte känt igen mig!! Detta är inte första gången som det händer. Säkerligen inte den sista!

En annan tjej, som jag tror att jag träffat förut. Hon talade om att hon hade en helt annan bild av mig. Hon sa att jag var jävligt vacker!!! =)) Gissa om jag ska leva på det länge??!!! =))))

Bara två personer hade vissa synpunkter på att jag är mager. Hmmm....! En sa det rätt ut!! Du är mager!! En annan sa att om jag nyser så hamnar jag i Norge!! Antar att det betyder att jag är mager!!! Hmmmm! Det var ju ett roligt sätt att säga det på!! Faktiskt!! =)

Att vara på sådana träffar gör att man vaknar upp!! Man träffar folk man inte träffat på länge. De påminner mig om vad nöjd jag ska vara med det jag har. Inte så att de säger det, utan min känsla! Jag blir glad!! Jag har det bra! Har inte haft några komplikationer.

Vad jag även upptäckte var att flera av deltagarna läser min blogg!!!! =)) Vilket jag tycker är jätteroligt!! Men det betyder ju även att man vet att jag fuskar med mina mediciner....de där som jag har lovat mig själv att sluta fuska med...... Fick väl nån fråga om jag tagit mina tabletter.....hmm....!

Så alla ni som läser denna och träffade mig i helgen! Tack för att ni får mig att vakna....utan att veta om det!!! =)) Hoppas vi snart syns igen!! =))

//Kathy

Idag är jag pigg igen! Eller pigg och pigg...Lite lätt slö. Men inte ont och matt. Känns inte som jag ska svimma varje steg jag tar. Vilket är underbart!! =) Och när det är så där bra så kan jag fokusera på andra saker än just tråkiga saker...som mina sista inlägg.

Tex så har jag och min kompanjon fått gjort en massa på jobbet. Det sista som hände för dagen kan ändra en hel del för många människor!! Och det gör mig så glad! =) Och vi har kämpat hårt, i flera år, varit arga och irriterade. Inte på varandra...men på att vi inte lyckats nå fram. Men idag kändes det som att det vi väntat på, kom. =)))

En annan sak som jag har funderat på är nånting helt annat än jobb. För det händer att jag faktiskt tänker på annat...hehe.....nu chockade jag nog en del. =)

Jag och en vännina satt under helgen och pratade om det här med kläder. Om hur skämmigt det kan vara att vara modell större. Att inte få vara på samma ställe i affären som de normalstora. Att kläderna är tantiga och tråkiga bara för att man är större än "normal". Varför är det så? Och för att inte prata om underkläderna. De är URtråkiga!!!

Jag vet att jag skrev nångång om att jag tidigare hade massa smycken på mig hela tiden. Och nu har jag kommit fram till varför!! Kläderna som fanns att köpa var för det mesta tråkiga svarta tunikor. Och för att piffa till det lite så köpte jag smycken.

Så jag funderar på om jag egentligen skulle öppna en klädbutik!! Där man får vara stor utan att behöva vara tråkig....det vore något det. =)) Jag vet ju vad dåligt jag mådde av att handla kläder...och att inte kunna gå in i vissa affärer. Som tex Cubus.

Ska lägga mig och fundera lite till på det!! =))))

//Kathy

Efter att idag inte orkat/klarat att jobba och heller inte kunna åka på ett möte, så har jag nu bestämt mig. Imorgon ringer jag och får tid för operation. Detta får det vara bra med nu!! Jag blir så sliten.....!

Hitta en artikel om en kvinna som gjort denna operationen.

http://www.sydsvenskan.se/inpalivet/kropp-och-sjal/article563473/Maria-fick-ett-battre-liv-utan-livmoder.html

Ville bara uppdatera! =)

//Kathy

Jag blir  bara så trött! Skrev ju för ett tag sen om mina problem som skulle bli borta med hjälp av en spiral alt operation. Jag fick tid för att sätta in denna hormonspiral. Väl där så blev det ju naturligtvis problem. Jag som verkligen hade sett framemot att slippa massa problem! Men inte då! Först så talar damen om för mig att det inte alls är säkert att jag blir av med blödningarna. Inte på minst 6 månader iallafall. Då började hopplösheten komma över mig. Sen fortsatte hon med att tala om att spiralen kunde åka ut. Jaha ja tänkte jag! Varför utsätter jag mig för detta? Efter ganska många diskussioner fram och tillbaka så kom vi fram till att vi skulle försöka att sätta in den. Så det var ju bara att krypa upp i denna "underbara" stol. Väl där skulle det klämmas och kännas. Tog prover osv. ONT!!! Sen skulle ju grejsaken på plats. Hon bökade och hade sig...fick till slut hämta hjälp.

Att hjälp kom, hjälpte inte. För tydligen har jag en livmoder som ligger lite dumt till!!! =(

Jag fick en ny tid om några veckor. Går det inte då heller, blir det narkos. =(( Återigen funderar jag på varför utsätter mig för detta? Ju mer jag tänker på det, ju mer känns det som att en operation ligger närmast till hands.

Så nu får jag stå ut med detta helvete igen. Hela kroppen blir utslagen. Orken finns inte!! En mattlöshet som inte går att beskriva =( Fasen vad jag tycker synd om mig själv nu!!

Men lite roligt var det att vara hos Damen. Jag fick ju berätta för henne att man tidigare inte ville att jag skulle operera mig då jag var överviktig. Hon tittade mycket konstigt på mig, Då kom jag ju på att OJ...får nog berätta om min operation!! Då såg hon mycket lättad ut och sa att jag såg ju ut som ett streck!! Så överviktig var jag ju inte!! Det visste jag ju!! =)) Och när hon skulle klämma på min mage, frågade hon om jag hade gjort en plastikoperation....för jag hade så fin mage för att ha gått ner så mycket!! =))) Det lever jag faktiskt lite på än!! =)))

Jaja....ska fortsätta tycka synd om mig själv och fundera på om en operation ändå inte vore det bästa!?

//Kathy