Efter denna helgen har jag massa tankar och funderingar.

För att göra det så kort som möjligt.....En kille skulle under helgen gissa min vikt...denne gissade på 62 kilo!!! Jag fick lite lätt panik!!!Det är 5 kilo mer än jag väger!!!! Min kompis som var med märkte nog ganska snabbt att jag blev panikslagen. Hon mer eller mindre "idiotförklarade" mig och sa att 62 kilo inte är mycket. Men för mig är det egentligen inte de där 62 kilona som stör mig. Utan de 5 kilona!! Jag räknar mig inte själv längre som kraftigt överviktig, och då är 5 kilo väldans mycket. Då jag inte längre är jätteöverviktig så syns varje kilo så mycket tydligare.....

Nu FÖRSTÅR jag oxå att det är ganska omöjligt att pricka rätt. Men det tog mig ganska hårt!! Jag vet det är jättelöjligt.....men så är det! Kontentan av detta är att jag nog kommer att jobba hårdare att gå ner till min "målvikt".

En annan sak jag funderat på under helgen är hur andra människor hanterar min viktnedgång. De flesta tycker bara att det är bra för mig att jag gått ner, att jag verkar piggare och gladare. Men sen finns det människor som inte riktigt kan hantera det. Eller jag vet ju inte om det handlar om min viktnedgång..... Men under helgen har jag fått varit med om nåt riktigt lågt.....Lägre nivå får man nästan leta efter. Det är så lågt att jag inte ens klarar att skriva om det.

Jag är så glad att jag har människor i min närhet som tar mig för den jag är. Som inte bryr sig om hur jag ser ut eller hur jag rullar mina köttbullar........Vi är alla olika!! Så länge vi lever inom normen för Svea Rikes Lag är det ju OK.

Tack Anna-Karin för att du finns och för att du inte bryr dig ett dugg om hur jag ser ut eller hur jag lever mitt liv.

Finns många människor jag skulle kunna passa på att tacka....men nöjer mig så här!!

//Kathy