Tror inte ens att gåandet är ett ord i svenska ordlistan, men nu har jag ensamrätt på ordvalen i min blogg så då får det heta så!! =))

Det har varit lite stillsamt med gåandet i några dagar av mycket privata skäl som jag inte ens tänker delge er. HA! Det är inget hemskt och inget farligt!! Utan bara privat. Men hur som helst så har jag sätt igång igen. Och det känns helt jävla underbart!! Idag tog jag en ny sväng som jag förmodade skulle vara längre än den förra. Måste ju utmana mig själv hela tiden..... =) Denna turen tog ca 15 minuter längre än den andra. Men grejen är den att jag tror att jag börjar få mer ork så jag går så mycket fortare. Jädrans vad sliten jag blev. Svetten bara forsade!! Underbart!!!! =)) Och tänk bara vad mycket ork jag får av detta!! Jag mår så himla bra!! =))

Jag måste få säga det att jag mår oförsämt bra!! Min man tycker fortfarande att jag är lite fåfäng ....men det är smällar man får ta. =))

Kollade mitt BMI här om dagen. Och det ser mycket lovande ut. Det ligger nu på 22!! Jag har ju fortfarande som mål att väga 55 kilo. Men känner ingen panik. Paniken skulle däremot komma om det visade sig att jag började gå upp i vikt. Vilket man tydligen kan komma göra. Hujedamej!! Jag får vara aktsam!!! Ibland funderar jag på om det har gått för långt. Igår stannade jag upp framför spegeln och tyckte att jag var tjock i ansiktet. MEN om jag skulle vara mindre skulle det ju nästan inte vara nåt kvar. Tur att jag ibland kommer till insikt!!! =))

Nä! Det var allt för nu!

//Kathy

Jag har nog under hela mitt liv tänkt att bara  jag vore smal skulle allt bli enklare. Varför skulle det det??? Är livet enklare för en smal person är vad det är för en överviktig person??

Jag fick ju en fråga en gång av en vän som frågade mig om jag möttes av en annan respekt nu än som överviktig, den frågan har etsat sig fast.

Men är det enklare för en smal än för en överviktig?? Får man mer respekt som smal??

Livet är nog inte enklare nu än tidigare. Det är samma vardagsproblem som tidigare. Få tiden att räcka till, göra alla till lags, umgås med nära och kära. Inte för att det är ett problem.....tiden är ett problem.....man vill så mycket!! Men däremot har jag ju märkt att jag inte har problem med att göra saker med  barnen längre. Tidigare tyckte jag att det var jobbigt att hitta på saker med dem på offentliga ställen. För att man skämdes över sin kropp. Jag har under sommaren varit med barnen på flera ställen utan skämmas. =) Jag var i lördags på en stor lekpark med delar av barnen. Där kommer en mamma med två barn i barnvagn. Hon var kraftigt överviktig. Och jag hör henne säga till barnen att de var tvungna att gå igen för det fanns inga lediga gungor. =( Det fanns lediga gungor, och även massa andra saker för barnen att hitta på. Kände så igen mig....Jag blev väldigt ledsen, dels för hennes och barnens skull, men även för Felicias skull. Undrar vad mycket hon har gått miste om för att hennes mamma varit kraftigt överviktig?!

Det här med respekten som jag nämnde här ovan......hmmm......jag tycker inte att jag får mer respekt nu än tidigare av folk i min omgivning.

Jaja....min vikt är fortfarande 57 kilo. Kommer nog inte klara gå ner 2 kilo innan jag börjar jobba igen. Men intalar mig själv att det beror på att jag bygger muskler nu när jag går så mycket. Och muskler väger ju mycket=)))

Har lämnat in min vigselring återigen för förminskning. Har även fått beställa en ny förlovningsring då kusinerna Bus -makens barnbarn- bestämde sig fär att "låna" ringarna när jag tagit av dem för att rulla köttbullar. Vigselringen hittade Felicia, men förlovningsringen är borta.

Ja det var väl att för nu....

//Kathy