Skrev ju igår att jag skulle till mamma och var lite bekymrad för detta. Mamma är ju alltid mamma!! Och mammor vet ju bäst!! (Hoppas Felicia läser detta)

Visste inte riktigt vad jag skulle få för reaktion från THE MOTHER......men nu har jag kommit hem.....och nu vet jag vad som gäller!!

Jag är MAGER!! Inte ens smal, utan MAGER! Borde gå upp i vikt!! Får inte gå ner ett gram till!! Nästan så jag ser sjuk ut!!

Min mamma som alltid haft synpunkter på min rökning, tyckte idag att det var bättre att jag rökte än sluta äta. Nu är det ju inte så att jag slutat äta!! Tvärsom! Tycker inte jag gör annat än att äter. Men MAMMA har talat, och jag får väl lyda!! Kan inte lova att jag inte går ner mer......men ska inte gå in för att gå ner mer!!!

Igår kväll så pratade jag med en bekant via FB... Denne är en person som inte lixom "går runt gröten". Jag fick minsann veta att jag nu fick förstå att jag inte skulle gå ner mer!! Bara för att jag har varit överviktig en gång betyder inte det att jag nu behövde se ut som ett benrangel.....Var nåt med nån benget oxå....=)

Han avslutade det hela med att tala om att jag var fin som var!! Det var snällt!! =))

Så efter dessa "utskällningar" får jag väl bara inse fakta!! Jag ska inte gå ner mer!! Det kanske är så som denne bekanta sa?? Att jag tycker att när jag varit så tjock förut ska jag nu vara så mager som möjligt...

Jaja.......

Ha en fortsatt trevlig helg!

//Kathy

Ojoj......är lite lätt nervös!! Ska träffa min kära mor imorgon. Har inte träffat henne på säkert två månader. Pratade med henne i tfn förut och berättade lyckligt att jag nu vägde 55 kilo. Det var ju inte direkt nåt jublande i andra änden. När jag i samma veva talar om att jag har 5  kilo kvar, blev det ju inte direkt bättre.......

Hon tyckte att jag var på gränsen till mager när vi sågs senast.

Så var ju tvungen att fråga maken om han tyckte att jag var mager, han sa Ja! =(

Jag vill inte vara mager!! Tycker inte heller att jag är mager.

Men vem avgör när man är mager? Och varför får jag höra det, när ingen sa att jag var fet?? Varför tycker vi att det är värre att tala om för feta människor att de inte är hälsosamma än tala om för magra människor att de är just magra?? 

Hur som helst så ligger jag nu och funderar på vad jag ska ha för kläder imorgon när jag träffar mamma...... Kommer väl på nåt!!

//Kathy

Nu har det hänt!! ÄNTLIGEN!!! =))

När jag ställde mig på vågen idag visade den 55 kilo!! =)) Jag klarade det!!!

Fast det var ju så att det skulle ske innan sommaren var slut, menmen.....bättre sent än aldrig!!

Så då är ytterliga ett delmål klart. Nu ska jag försöka mig på att njuta lite av den här "segern".....sen handlar det om att fortsätta mot nästa mål!! Det sista!! Jag har nu 5 kilo kvar tills jag är nöjd!!!! Sen har jag en fundering på det lösa skinnet. Hur mycket väger skinn?? Så kanske det är lite dumt att sikta på 50 kilo? Tänk  om det lösa väger 2-3 kilo?? Har jag då gått ner till 50, betyder det att skinnbortagningen skulle enl BMI göra mig underviktig......

Träffade idag en gammal klasskompis när jag handlade......hon kände igen mig!! =)

Det som var lite "gulligt" var att hon frågade vad det var hon inte fick säga!! Fortfarande så är det så att jag tycker det är jobbigt att höra att jag har blivit fin....var jag ful innan?? Sen handlar det väldigt mycket om VEM som säger det!!!

Sen brukar jag ofta få höra att jag blivit så smal/liten....Ifortsättningen så ska jag säga det att så länge de inte sett mig utan kläder så ska man hålla tyst!! =))

//Kathy

Nu har jag nog kommit till mina sinnens fulla bruk. Det händer att jag gör det!! =)

Kanske ska sluta att leva efter de där siffrorna på vågen?! Kanske jag ska börja mäta mig igen istället?! För återigen så står jag still (mer eller mindre) i vikt, men kläderna blir för stora. Jag pendlar mellan 56 och 58 kilo. Och nu vet jag att en viss dam som börjar på E (inte bästaste Eva), kommer att bli tokig!! Men OM jag skulle "leva" efter vågen så skulle jag egentligen vilja väga 50 kilo. Men nu gör jag ju inte det!! Inte idag iaf.

Men eftersom jag är vid mina sinnens fulla bruk idag så kanske det räcker nu när jag kan ha Felicias röda byxor i stl 158. När mina nya Levis jeans i stl 29 börjar bli för stora. När de andra Levis jeansen i stl 28 även de börjar bli stora. Då kanske jag ska vara nöjd ändå?!

När min man säger att han snart känner ryggraden när han tar mig på magen, kanske jag ska börja tänka mig för.

När revbenen börjar sticka ut, det kanske är nog nu?

När det gör ont om jag ligger på magen, eftersom höftbenen sticker ut, borde nog vara nöjd nu?!

By the way.....Såg igår i Aftonbladet.se att man sökte kvinnor som fått en drömkropp efter en Gastric Bypass operation. Jag svarade!! Men inte för att jag har fått en drömkropp, utan för att förklara att jag tror att det är få som anser att de fått en drömkropp. Att de som fått beviljad en operation av Landstinget har ett högt BMI. Och att man därmed i de flesta fall får hud som hänger och dallrar!! Har inte fått nån respons på det mailet.......

Over and out

//Kathy

Förra vintern var väldans kall. Jag frös hela vintern. Både inne och ute. Detta ska inte bli nån repris. Vill inte frysa igen!! Så nu håller jag på och tittar efter vinterskor. Har hittat ett par som verkar varma och som faktiskt inte är fula. Varför ska det vara så att varma skor är fula skor??

Måste även titta på jacka. Har ju berättat att jag redan har köpt/fått en jacka att ha under hösten. En svart med päls i. Den kommer jag börja använda till veckan. För nu börjar det verkligen bli kallt. Minusgrader ju!!! Brrrrrrr!!!! Även vantar måste inhandlas och mössa. Jag vet inte när jag köpte en mössa sist.....Och ett underställ!!!

Men hursomhelst. Här kommer lite bilder:  

Jackan jag redan har    Kanske den här vore nåt?   En Dunjacka från Fjällräven. Den måste ju bara vara varm?? Får kolla upp den.

Verkar bli en dyr vinter. Men det är det värt!! Vill inte frysa!!!!!

Ska nu titta vidare.....Har oxå fått sällskap av maken.....undrar vad han säger när jag talar om vad de kostar? Skorna som kostar 1600:- tyckte han var fina och verkade varma, de tyckte han att jag skulle ha. Nu ska jag kolla priset på jackan.....men vet sen tidigare att han tycker det är viktigare att köpa ordentligt än skit.....ja ni fattar!!!

//Kathy

Hade idag tänkt att jag skulle ta den där slalombacken. Kände mig HUR pigg och alert som helst. Åkte iväg. Gjorde mig redo längst ner i backen. Hade packat en liten rygsäck med vätska, choklad och cigaretter. Gjorde iordning mobilen så jag kunde lyssna på Spotify. Gick iväg. Började turen med att springa uppför backen. Skulle nog aldrig ha gjort det!! Helt plötsligt börjar hjärtat slå utav H-vete. Får ett tryck över bröstet och en känsla av att inte kunna andas. Jag blev livrädd!! Jag fick helt enkelt gå ner igen. Trycket över bröstet satt i ett litet tag. Jag åkte hem!

Väl hemma förklarar jag för maken om vad som hänt. Vi började båda fundera på vad som egentligen hade hänt. Det vi kom fram till är att jag tog ut mig lite väl tidigt. Att jag "pushade" min kropp för mycket. Det tillsammans med att jag fuskar enormt med mina tabletter och att jag igår åt alldeles för lite, blev för mycket. Får nog helt enkelt börja sköta mig själv lite bättre. Hoppas att jag och maken har rätt. För det är ganska enkla saker att åtgärda. För i övrigt känner jag mig ganska pigg.

Under veckan har jag haft en jobbig  tanke. Eller egentligen två.....

Ena dagen vill jag gå ner några kilon till, nästa dag tycker jag att jag inte behöver gå ner mer. Så har jag hållt på under veckan! För i min "lilla värld" så känner jag mig vissa dagar tjockare nu än tidigare. Detta är inte roligt!!! Samtidigt får man höra från vissa i omgivningen att jag inte kan gå ner mer. Då blir det konstigt i mitt huvud!!!

Talade om för maken att jag hade planer på att försöka gå ner ca 8 kilo till. Han trodde att det var lite för mycket att gå ner. Idag så pendlar jag mellan 56 och 58 kilo. Går jag ner till ca 50, så hoppas jag att magen blir borta.

JAG VET ATT JAG INTE HAR JÄTTESTOR MAGE!!!!

Men återigen, i min "lilla värld" så har jag en enorm mage. Och det känns som om jag skulle MÅ bättre om jag gick ner mer!!

Idag har jag vissa dagar då jag mår jättedåligt pga magen......

Jaja......detta var en liten uppdatering!!

//Kathy

Tänk om jag hade bangat ur där den 1 juni 2010. Om jag inte hade lagt mig på det där bordet. Hur hade mitt liv då sett ut idag??

Det finns ju inget svar på den frågan. Det är jag ju medveten om. Men ändå kom den funderingen i morse. Vad hade jag vägt om jag inte hade tagit steget??  Återigen.....det finns inga svar!!

Det jag KAN konstatera är att jag inte hade åkt slalom, inte köpt de där jeansen, inte varit ute och sprungit. Inte hade varit så pigg, inte hade haft all den energin....

Säkerligen har jag blivit "tuffare", fast det är nog inte sånt jag märker.....det märker nog andra. Men ibland kan jag reagera själv, finns vissa situationer där jag agerat på ett sätt jag ALDRIG skulle ha gjort tidigare. Om det har med bättre självkänsla att göra, det har jag ingen aning om.

Däremot tänker jag inte lika mycket på om jag är störst i ett rum längre. Det gjorde jag alltid förr. Nu gör jag bara det ibland.....

En liten fundering är oxå om andra är annorlunda mot mig nu än tidigare. Det finns vissa bekantskaper jag har, som jag inte tror hade varit som de är idag om det inte varit för min GBP.... Men jag kan ha fel. Men det handlar inte om nån annan än mig själv egentligen.....

Ha det bra

//Kathy

Jag har börjat att tänka på familjens matintag. Detta är nog säkerligen inte alls bra.... Men det lastas in mat i "kakhålet".

Tallrikarna är fulla av mat.....överfulla!! :-O Sen tar man en nästan lika stor portion till............ Jag har glömt hur det var innan..... De kanske gjorde så innan oxå...

Och efter detta överintag blir man ju naturligtvis övermätt, vilket gör att man blir trött och orkeslös.

Nu har jag gett "order" om att om man fortfarande är hungrig efter den första överfulla tallriken, så får man ta knäckebröd. Men då är man inte lika intresserad längre.

Så min nya strategi ska nog bli att familjen får äta som mig!!! Inte lika små portioner....men på samma tider. Då kan det inte finnas en chans att de skulle orka dessa tallrikar.

Maken har väl en viss förståelse för mitt resonemang.....men tonårsgrabben är inte lika förstående. Nu är det absolut inte så att de inte får mat.......vi pratar BERG av mat!!!!!

//Kathy -som blir mer och mer medveten om sitt matmissbruk